Svenska Hollywoodfruar avsnitt 4

Precis som man kunde misstänka bestämmer sig Maria Montazami för att ta med sig hundvalpen hem direkt. Ingen betänketid här inte. Och som hon själv uttrycker det: ”Ibland behöver man ut och skaffa sig en hund.” Just precis. Och väl hemma igen blir barnen Emma och Nicolas överlyckliga, för hunden är ju bara så urgullig, trots att Maria tycker att den mer ser ut som en pojke än en flicka, men det är ju bara för att den inte är vit och fluffig och vita och fluffiga flickhundar är det enda som de hittills har haft. Och den nya lilla hunden klättrar på dem och viftar på svansen och kissar lite och alla ropar ”Oh My God” en massa gånger.

Sedan ska Maria ”bonda” med dottern Emma genom att ha en mamma-dotter-dag. De börjar med att gå och träna – ja vaddå? – någon ny trendig träningsform som heter ”bar”-någonting och som jag aldrig har hört talas om, förmodligen för att jag är så otrendig själv. Men de tränar lite på en matta på golvet och sedan även framför en stång, så det är väl den stången som är ”the bar” då, kan man förmoda. Och till min besvikelse är det bara de två som får en privatlektion, för det hade ju varit så mycket roligare att få se en hel sal full med glamorösa Hollywoodmänniskor träna så svetten lackade. Emma tror att Maria ska bli alldeles uttröttad, men det blir hon inte alls. Hon har ju varit med i Let’s Dance! Väldigt snygg och vältränad för sin ålder får man ju säga att hon är, Maria. Inte tillstymmelse till degmage trots att hon har fött fyra barn.

Efteråt pratar Maria ”blommor & bin” med Emma och detta börjar med att hon inledningsvis frågar om Emma och hennes pojkvän brukar kramas… Men det avlöper bra, anser Maria. Det är inga större problem med Emma. Värre är det med sonen Nicolas, som dagen innan haft sin flickvän på besök och – de stängde dörren om sig! Så nu måste det talas allvar med Nico och detta blir det bäst om Kamran får sköta, tror Maria. Fast det är förstås Maria som bestämmer vad som ska sägas. Detta samtal hade vi ju gärna velat få vara med om, men det gissar jag att vi inte får.

Och så är vi tillbaka på Gunillas dejt i Malibu. Och när dejten i fråga, Jarret, uttrycker sitt stora missnöje med att hon dragit med sig sin mamma så vrålar Gunilla åt honom att han ska försvinna därifrån och pekar ut var dörren finns. Jättefint, precis som vanligt med Gunilla alltså. Men – den här gången blir vi tittare lurade! För Jarret visar sig nämligen vara en skådis, som Gunilla anlitat för att han ska spela ”the bad guy”. I själva verket är han jättesnäll. Och nu behöver Gunilla bara hitta någon som kan vara ”the good guy” till detta pilotavsnitt. Som tittare blir jag bara mer och mer förvirrad. Ska inte hennes dejtande ens vara på riktigt? De ska alltså sitta där och spela efter ett manus? Och jag undrar bara mer och mer vem som ska vilja titta på detta?

Sedan får vi se Gunilla springa runt i en liten rutig dräkt hemma i sitt hus och skrika för att mammans vårdare, Lisa, plötsligt har försvunnit. Upprört konstaterar Gunilla att detta ”räknas som mord” och att hon nu kan polisanmäla. Det blir inte första gången i så fall, för vi har även tidigare sett henne polisanmäla folk. Men rätt snart visar det sig att Lisa i själva verket bara har kört iväg för att hämta Erika. Hon verkar inte ha så mycket koll, Gunilla, varken på Lisas arbetsuppgifter eller på Erika. Erika får snabbt byta om, för sedan bär det av till kyrkan där hon ska provsjunga för prästen och några till, för att se om hon får godkänt att sjunga i kyrkan på påsken. Självklart går det bra och Erika är jätteduktig. För säkerhets skull har hon två pianister med sig, som båda får testa att ackompanjera henne. Den ena är hennes sångpedagog och den andre hennes pianolärare och problemet är bara att pianoläraren är så duktig att han själv glänser. Men prästen tycker ändå att hans version blir bäst. Gäsp!

Lite mer action hittar vi hos Botox-Åsa, som först är på besök hemma hos homosexuella paret Mark och Darren tillsammans med Britt. Fast vi tittare får inte höra så mycket om dildos och snoppstorlekar, trots allt. Det blir mest Hello Kitty och vem som gillar rosa och vem som gillar blått. Det visar sig vara Mark som gillar rosa mest. Han har till och ena armen i rosa gips, vad som har hänt med armen får vi inte veta. Och Åsa och Britt får själva dricka den rosa champagnen som Åsa tagit med, eftersom värdarna visar sig vara nykterister.

Tillbaka i sitt eget hus så har Åsa låtit ta dit en ”healer”. Genom att hålla henne i händerna upptäcker han efter en stund att det finns en ande i huset. Dessutom är det en mycket ondskefull och farlig ande. Exakt hur farlig kommer de sedan fram till på ett väldigt enkelt sätt: Åsa ställer sig raklång och när de då ställer en fråga, så känner hon hur hon lutar framåt om svaret är ett ja och hur hon lutar bakåt om svaret är ett nej. Hur praktiskt som helst! Dessutom misstänker healern att det är Gunilla som har lämnat kvar den här anden. Ja, mycket kan man anklaga Gunilla för, men låter inte detta lite tveksamt… I alla fall händer det spännande saker när han försöker driva ut anden, för genast sker det en dödsolycka alldeles utanför på Mulholland Drive och inne i rummet flyger böckerna ut ur bokhyllan. Synd bara att vi tittare inte fick bevittna något av detta!

Så nu törs inte Åsa bo kvar längre i sitt hus, utan måste flytta hem till Britt. Då undrar jag bara vart hennes man har tagit vägen egentligen? Och alla hundarna? Nu verkar det plötsligt bara vara Åsa själv och hunden Sigfrid som bor i spökhuset. Har mannen bestämt sig för att stanna kvar i Miami kanske? (Ja, jag skulle själv hellre bo i Miami än i LA.) Är det kanske till och med så att Åsa själv har flyttat till LA bara för att kunna vara med i Svenska Hollywoodfruar? Ja, det kanske man får svaret på någon gång i framtiden. Eller inte.

Britt tycker det kommer lite plötsligt det här med att Åsa vill flytta hem till henne. (Samtidigt så har hon ju släppt in filmteamet för att de ska kunna filma just när hon tar emot telefonsamtalet, så så där jätteplötsligt är det väl aldrig något som egentligen är.) Men visst, det går fint att Åsa kommer och Britt bäddar om i gästrummet med några gruvliga blommiga lakan. Sedan har de det fnittrigt och mysigt ihop. Britts kylskåp är i och för sig tomt på mat, men vad gör väl det när där finns champagne, som ju är en sådan utmärkt middagsrätt! Efter middagen sitter de och bläddrar i ”Gucci-boken” där Britt finns med. Jo, hon har verkligen varit jättesnygg i sina dagar, Britt Ekland. Och för att vara 72 år så är hon det ju fortfarande. Britt förklarar för Åsa att hon inte är en sådan som vill ha en massa foton av sig själv framme, för hon gillar inte att hålla på och titta på sig själv hela tiden. Samtidigt sitter vi tittare och blickar rakt in i ett stort Britt-porträtt som står precis bredvid soffan där de sitter. Åsa säger efteråt till kameran att Britt kanske inte själv är medveten om hur många bilder på sig själv som hon faktiskt har framme. Nej, det kanske bara var någon som smög sig dit och satte upp dem någon gång när Britt inte var hemma, och sedan har hon helt enkelt aldrig lagt märke till att de finns där. Lätt hänt!

Åsa har köpt varsin likadan pyjamas till dem, så på kvällen står de där sedan i likadana pyjamasar och morgontofflor och hållandes i varsin hund. Och vi kan bara konstatera att det i alla fall klär Britt Ekland betydligt bättre att leka tvilling med Åsa än med Gunilla, som hon ju gjorde i avsnitt två.

Svenska Hollywoodfruar avsnitt tre

Vi är tillbaka i Hollywood på frulunchen, där Åsa försöker få till en enkel skål, vilket går – till slut – efter åtskilliga minuter av Gunillas gormande. Har vi någonsin fått se en frulunch där Gunilla INTE bråkar???

Enligt Gunilla kommer Åsa i vilket fall som helst bara att få vara med i en säsong och sedan bli utbytt. Vilket får mig att undra om det verkligen är så det går till? Jag får snarare känslan att det är fruarna själva som väljer att hoppa av serien för att de inte längre vill vara med. Har man redan pengar så man klarar sig och inte har något större behov av uppmärksamhet i Sverige, så varför fläka ut sig där och bli hopklippt och kanske förlöjligad? Jag är övertygad om att TV3 till exempel hade älskat att få ha kvar Isabel Adrian för att kunna behålla ett bättre grepp om den yngre publiken. Det är inte bra om Hollywoodfruarna bara blir en samling tanter. Därför borde de nu hålla hårt i Åsa, som ju är yngst i gänget. Dessutom är hon både svensk och fru till skillnad mot till exempel sexgalna norskan Siv från förra säsongen.

Ja, sedan blir det i alla fall dags för den utlovade botoxen och spänningen stiger. I ett infällt klipp berättar Gunilla att hon inte tror på botox och tycker att man ska ”finna skönhet i varje ålder”. ”Man måste ha kvar sina konstnärliga uttryck” säger hon också, så ett och annat smart ord kommer det från den munnen då och då trots allt. Men i nästa sekund håller hon ändå på att falla till föga när hon får höra att hennes rynkor i pannan kan dämpas… för att till slut ändå hoppa av projektet när Maria Montazami, som inte själv tänker tacka ja till botoxen, avråder henne. Inte heller Britt vill ha. Men kanske är de redan färdigbotoxade för tillfället? Det kanske finns en gräns för hur mycket botox man kan spruta in? Fast när man ser på Åsa, så verkar det ju inte så. Hon tar glatt emot och det gjorde hon ju härom avsnittet också på väninnemiddagen i Florida. Så har hon heller inga rynkor i pannan. Ju mer botox desto slätare. Och desto stelare.

Jag undrade just vem som skulle laga middagen nu när den svenska väninnan Jenny blev kvar i Florida. Ingen alls visar det sig. Ja, i alla fall ingen i huset. Maten är beställd från en ekologisk restaurang nämligen. Ja, det gäller väl att kompensera med att äta ekologiskt om man ska kunna spruta ansiktet fullt med nervgift. I övrigt får vi inte se så mycket mer av denna lunch, som vi förstår utvecklar sig till att bli rätt så jobbig. Åsa slänger sig direkt i vilstolen efteråt och pustar ut och Britt säger att det varit ”pinsamt och plågsamt”.

Men sedan får Britt viktigare saker att tänka på eftersom hon ska besöka ”Lasky Clinic” för en konsultation om hur hon ska kunna bli av med sitt gäddhäng, som hon roligt nog kallar för ”bingovingar” eftersom hon tror att det är så vi säger i Sverige, men kommer sedan på att det nog är i England som det kallas för det. Just precis. Vi spelar inte lika mycket bingo här i Sverige. Tror jag i alla fall. Vi fiskar gäddor istället, eller varifrån nu detta märkliga uttryck kommer, men alla vi som bor i Sverige vet förstås vad det är. I vilket fall som helst finns det självklart kirurgi för detta också. Det är bara att skära upp baksidan av överarmarna, förklarar plastkirurgen. Lätt som en plätt!

Och Maria Montazami vill byta look och tar därför hem en stylist/makeupartist/frisör som heter Alisa. Så mycket lookbyte blir det dock inte, eftersom Maria inte kan tänka sig att ändra sin frisyr minsta lilla. Håret ska fortsätta vara stort, långt och fluffigt. Basta! Förmodligen får hon ändå några sminkknep som vi tittare inte får höra, eftersom hon sedan tackar Alisa så mycket och själv erbjuder sig att hjälpa till med goda råd när Alisa en gång längre fram i livet får barn. Så det låter ju som en utmärkt deal.

Det visar sig att jag hade helt rätt i att det aldrig blev någon hund från hundcentret som familjen besökte i förra avsnittet. Nu letar Maria istället efter en valp och hon vill fortfarande helst inte ha någon hanhund. Marias assistent Anna har nu hittat en jättegullig ”puggle”, det vill säga en korsning mellan mops och beagle, som de ska åka och titta på. Och vad är det förresten som gör att Maria har en urtrevlig assistent som stannar kvar säsong efter säsong? Kanske att Maria själv är trevlig? Bara som ett litet tips till Gunilla!

Ja, en kvinna och mamma har en del att stå i enligt Maria, som räknar upp lite olika hushållsjobb. ”Och ibland behöver hon även ut och köpa sig en hund.” Ja men självklart, behöver vi inte alla det ibland! Så iväg far de och hunden är förstås totalt urgullig och gissa om de kommer att ta med sig den hem direkt, trots att de säger att de inte ska? Fortsättning i nästa avsnitt…

Åsa har ju inte så många vänner än, nyinflyttad som hon är. Så hon bestämmer sig för att bli kompis med ett homosexuellt par, Mark och Darren, som hon blivit rekommenderad. Jättebra med homosexuella kompisar, tycker Åsa. För dem kan man prata snoppstorlek med. Javisst, för det är ju självklart det allra viktigaste med vänner. Alltså ringer hon till dem och bjuder in sig själv. Sedan ringer hon till Britt och föreslår att Britt följer med hem till dessa nya vänner som hon alltså aldrig träffat, inte vet hur de ser ut och inte vet var de bor (och som inte heller vet att Britt plötsligt också blir inbjuden). Absolut, tycker Britt, det låter bra! Så på lördagen far de iväg i limousine, Britt med hunden i handväskan som vanligt, och Åsa med Hello Kitty-muggar som present till Mark och Darren. Om någon skulle ha missat vad Hello Kitty är för något, så är det ett märke (kläder och diverse annat) som tjejer i typ 4-6-årsåldern älskar. Mycket rosa! Mycket katt! Åsa har köpt en rosa mugg och en blå, eftersom den ena i ett gaypar brukar vara mera tjejig och den andra mera killig. Åsa tycker nämligen att tjejer ska ha rosa och killar ska ha blått, till skillnad från vad vi tycker, vi som då bor i Sverige och är så jämställda att vi delar på notan och låter kvinnorna klippa gräset. Plus att vi ser likadana ut allihop, kvinnor som män. Och allt detta beror på sossefeministerna. Ja, hon har verkligen stenkoll, den tjejen.

Gunilla ska nu äntligen ta itu med piloten till sin serie, som jag förmodar att det väl då ska bli? Men allvarligt, ska det verkligen bli en hel serie om Gunillas dejtande? Vem ska orka titta på den? Hur som helst letar hon nu efter en filmare och den förste kandidaten, Krishna, har varken med sig CV eller utrustning till intervjun. Ibland undrar man var hon får tag på alla dessa märkliga typer. Och om nu TV3 är inblandade och ska sända den här serien, varför är det inte folk därifrån som filmar, de som kan sina saker? Men tydligen är det istället så att TV3 ska filma hur Gunilla arbetar med sin dokumentär. Som tur är för Gunilla så hittar hon en bättre kille, en som till och med kan svenska. Dessutom – han har med sig en svensk kebabpizza! Var kom den ifrån? Inte ända från Sverige väl?

Ja, sedan gäller det bara att även få tag på en man att dejta, så hon ringer till sin favoritkandidat av de tre som Dianne Bennett föreslog, han som är änkling. Tyvärr är inte änklingen lika intresserad som Gunilla, utan säger att han bara ställer upp på detta för att göra Dianne en tjänst. Varpå Gunilla går i taket igen. Hon tycker ju själv att hon är världens kap. Men vi andra fattar så klart. Den här karlen ser ut att vara cirka tjugo år yngre än Gunilla och han är inskriven hos Diannes agentur för att få träffa unga och vackra kvinnor. Och Gunilla är varken det ena eller det andra. Och bara det faktum att han nämner att han gör det enbart som en tjänst får oss att förstå hur ytterst minimalt intresserad han verkligen är av att genomföra denna dejt. Vilket han alltså då slipper. Good for him!

Gunilla lyckas istället hitta en annan man, som sedan sitter och väntar på en tjusig restaurang i Malibu medan Gunilla kommer åkandes dit med privatchaufför och  - sin mamma!!! Alltså man KAN inte ha med sig sin mamma när man ska på dejt! Man kan det inte när man är 13 och man kan det inte när man är 27 och man kan det inte heller när man är 56. De första ord mannen i fråga yttrar när de anländer handlar om att han inte visste när Gunilla skulle dyka upp, eller ens OM hon tänkte dyka upp, vilket får oss att misstänka att Gunilla än en gång är kraftigt försenad. Därefter upptäcker han så mamma Iris, 80+ och dement, och uttrycker sitt missnöje även över detta. Ja, det kan nog de flesta förstå, faktiskt. Nu tror jag snart vi får skicka Magdalena Ribbing till Gunilla för att hålla snabbkurs i hur man uppför sig i olika situationer när man ska umgås med folk.

Och inför nästa avsnitt vet vi redan nu att denna dejt kommer att fortsätta med skrikande och gapande. Från Gunilla då förstås. Och även att Åsa och Britt ska prata dildos med Mark och Darren. Ja, det är bara så spännande! Hur ska vi kunna bärga oss ända till på tisdag?

Svenska Hollywoodfruar avsnitt 2

Maria Montazami och hennes familj besöker ett center för hemlösa hundar för att skaffa sig en ny hund efter Bella och samtidigt också en kompis till Molly. Maria vill helst inte ha en hanhund, eftersom hon är rädd att en sådan skulle kunna få för sig att till exempel kissa på gardinerna. Men när hundspecialisten som guidar dem runt tycker att en hanhund tvärtom vore det allra bästa för Molly, så ändrar hon sig. Massor med hemlösa hundar finns där och både Maria och döttrarna gråter över att de inte kan ta med sig alla hem. Jag gråter nästan också och skulle helst vilja åka dit och adoptera en hel flock. Först en stund efteråt märker jag att jag inte riktigt fick klart för mig vilken hund de egentligen valde. Eller valde de ingen??? Fortsättning följer förmodligen.

Gunilla Perssons eventuellt blivande assistent, den vackra indiskan Poojah, verkar inte så intresserad av jobbet trots allt. Hon jobbar gärna med produktionen av Gunillas dejtingprogram, men vill inte lika gärna hålla på och springa ärenden typ fixa Gunillas trasiga glasögon (kan inte Gunilla bara baxa sig iväg till optikern själv?). Efter detta telefonsamtal får Gunilla ett mindre utbrott, som ännu ett litet bevis på hennes obalanserade karaktär, för är det inte fullständigt normalt att man ska kunna få tacka nej till ett jobb som man inte vill ha?

Men nu ska Gunilla då börja ta itu med sitt giftermålsprojekt och som tittare lyckas jag fortfarande inte riktigt få klart för mig om det ska bli en serie eller en film eller vad? Otroligt bra kommer det i alla fall att bli, anser Gunilla. För att nu kunna få tag på några lämpliga män att dejta åker hon till en ”matchmaker”, Dianne Bennett. Dianne är en äldre, överviktig platinablondin, som redan är van vid att vara med på svensk tv efter att ha medverkat i ”Allt för Sverige” härom året. Hon har alltså svenska förfäder. Hon gav dock inte ett så särskilt trevligt intryck i det programmet, utan satt t.ex. i soffan och pratade i telefon med folk i USA medan övriga deltagare lagade tacos tillsammans till sitt svenska fredagsmys. Tillräckligt bitchig och förmodligen tillräckligt svensk för att plötsligt kunna förvandlas till en ”fru” i det här programmet ifall det skulle uppstå brist på kandidater, vem vet? I alla fall, hennes dejtingagentur specialiserar sig på att para ihop unga, vackra tjejer med framgångsrika män. Var kommer Gunilla in i detta undrar man då förstås.  Men Dianne föreslår ändå några män hon tycker kan vara lämpliga. ”They’ll be excited to meet you” försäkrar hon. Ja, vi får väl se…

Botox-Åsa flyttar in i sitt tjusiga kaliforniska hus högt upp någonstans i bergen med fantastisk utsikt och ringer sedan runt och bjuder in de andra fruarna till lunch. Efter detta får vi då se det helt otroliga, nämligen Britt Ekland göra en ”Gunilla”, det vill säga sitta nästan osminkad och mycket ful på en stol med inte en, utan TRE hårspolar mitt i huvudet. Första tanken när man ser henne är just att hon faktiskt kunde ha varit Gunillas tvilling. Roligt nog upptäcker hon samma sak själv när hon råkar titta sig i spegeln. Hon hade nog helst inte velat bli filmad så, förstår vi. Men nu var det gjort!

Samtidigt ser vi Gunilla hemma hos sig i exakt samma situation, vilket vi ju då är lite mera vana vid. Båda ska alltså fixas till inför frulunchen, så där sitter de nu på varsitt håll och ser likadana ut med varsin sminkör framför sig och beklagar sig över hur hemsk den andra är. Sminkörerna håller så klart med. Annars hade det ju verkligen varit något, om de plötsligt börjat käfta emot och sagt att ”Har du kanske funderat över din egen roll i det här dramat och vad du själv skulle kunna bidra med för att lösa det?”. Men det händer förstås inte.

Sedan blir det dags för avfärd. Britts lilla hund hoppar ner i handväskan och bärs ut till bilen och iväg bär det. Frågan är vad som händer med hunden sedan. Ställer hon bara ner den i sin väska i hallen hemma hos Åsa och så får den sitta där tills lunchen är över? Eller kommer det någon butler smygande och tar hand om den eller får den kanske hoppa in i något rum och leka med Åsas hundar? Som hundägare funderar man ju lite på sånt, för i nästa scen, när väl Britt kommit fram och står och pratar med Åsa och Maria, syns ingen hund till. Så vart tog den vägen om det nu var så viktigt att ha med den?

Gunilla är som vanligt försenad. Passa tider är inte hennes starka sida och det är också detta som är roten till det bråk som snart ska bryta ut (men annars hade Gunilla självklart hittat något annat att bråka om, så egentligen spelar det ingen roll). Förra säsongen avslutades nämligen med att Gunilla höll en pinsamt usel föreställning, ”A Night With The Perssons”, dit hon själv kom så pass sent att showen inte kunde börja i tid, utan fick skjutas fram en halvtimme (eller om det kanske var ännu mer.) Övriga fruar var inbjudna och Britt blev förbannad över förseningen, uttalade sig om att det var oprofessionellt att låta publiken vänta och åkte sedan därifrån. I och för sig var det en mycket gles liten publik, men ändå, jag håller med, såvida inget drastiskt inträffar som jordbävning eller eldsvåda, så ska självklart showen börja i tid. Inte för att Britt precis missade något, för denna show höll ungefär samma klass som en föreställning på en mellanstadieskola vilken som helst.

Det enklaste hade ju nu för alla varit att bara stryka ett streck över gammal skit och gå vidare. Men så tänker inte Gunilla såklart. Redan innan är hon fullt inställd på att ”rensa luften” och vill ha en ursäkt från Britt Ekland på sina bara knän. Och det fattar vi ju alla att detta inte kommer att hända. Så allting är trevligt och småputtrigt mellan de andra tre fruarna tills hon till slut dyker upp och de hinner inte längre än till välkomstchampagnen innan dramat är i full gång. Det börjar med att Britt och Gunilla inte talar med varandra. Sedan vägrar Britt vara med på ett foto som Gunilla vill ta. Här kan man ju i ärlighetens namn säga att om Britt nu hade velat ha fred, så hade hon väl kunnat ställa upp på det fotot. Samtidigt är det ju ingen big deal. Om Britt hävdar att hon är en kändis och därför inte vill fotas utan sitt samtycke, då får man ju ändå kanske erkänna att hon trots allt har en liten poäng och är den enda äkta kändisen i det här gänget. Men det är just det som Gunilla inte kan acceptera, för hon vill ju så gärna vara megastjärnan själv, och så dras hela historien om den där pinsamt dåliga showen upp igen. Åsa försöker medla med en hel del vettiga argument faktiskt, men det är så klart lönlöst och Maria sitter med förtvivlad min och målar sina läppar gång på gång.

Så här lämnas vi då med vår cliffhanger. Hur ska lunchen sluta? Inte så svårt att gissa kanske, men här finns också en annan intressant fråga: Hur ska Gunilla tackla att Åsa tänker bjuda alla på botoxbehandling? Gunilla har tydligen gjort en del negativa uttalanden om Åsas botoxfixering tidigare, så hur ska Gunilla reagera nu? Ska hon avböja med en fnysning eller ska hon få ett stort utbrott eller ska hon erkänna att hon egentligen också vill bli botoxad och rynkfri? Tre spännande alternativ!

Och för Åsa fungerar botox uppenbarligen ungefär som vin gör för oss andra när vi bjuder hem folk. ”Vad trevligt du kunde komma, får jag bjuda på lite botox?” Ja, det blir bra TV. Trots att Gunilla tror tvärtom och tycker att det är synd om TV3 som har satsat på ”fel hästar”. No no! Sanningen är att TV3 tvärtom har satsat på helt rätt hästar, de är väldigt duktiga på det. De två märrarna Gunilla och Britt är perfekta för att skapa drama och konflikter, vilket ju är det som drar oss tittare till rutan. Eller hur? Det är ju därför vi nu bara sitter och väntar på avsnitt tre…

Svenska Hollywoodfruar avsnitt 1

Så är vi tillbaka i soliga, glammiga Hollywood med alla dessa medelålders och äldre svenska kvinnor som så förtvivlat försöker hålla kvar sin ungdomsskönhet (om den nu någonsin fanns).

Den nya frun heter Åsa Vesterlund och passar perfekt in, för hon har gjort i stort sett alla ingreppen, från panna och ögon till bröst och läppar och är dessutom fullpumpad med botox. Hon är till och med gift med en botoxinjicerande man. Slå det den som kan! Men hon glömde öronen, för de är fortfarande utåtstående. Det hade kanske varit bättre att satsa på att sy in dem lite istället för att fixa en anknäbb?

Egentligen fattar jag inte varför det är så populärt med dessa anknäbbar. Precis som att personer med Downs syndrom alla har ett lite speciellt utseende, som gör att de liknar varandra oberoende av vilken typ av grundutseende som de egentligen har, så liknar alla läppförstorade personer också varandra lite grand. Och varför vill man egentligen se ut så, när det ändå inte ser ut som naturliga läppar, utan bara skriker ut läppoperation till hela omgivningen? Men det är ju tur att man har olika smak kanske!

Åsa tycker synd om oss svenska kvinnor som vill vara naturliga. Kanske är hon inte medveten om det, men det finns rätt många svenska kvinnor också som använder botox, förstorar brösten och går omkring med anknäbbar. Jag är övertygad om att vi skulle kunna hitta ett gäng Lidingöfruar som såg ut på liknande sätt. Precis som att det även finns många kvinnor i USA som går omkring med rynkor och normala läppar och ja, till och med grått hår… usch! Men det är förstås inte dem vi ser på tv:s glamorsåpor. Det handlar om i vilken krets man umgås och vilken typ av liv man lever, vad som anses vara ”normalt”. Fast okej, vi svenskar har ju ett visst rykte om oss att vara ”naturliga”. Och dessutom vackra faktiskt, så är det några som skulle kunna klara sig utan botox med flaggan i topp så är det kanske ändå vi…

Åsa bor i detta första avsnitt i Miami, men ska snart flytta till LA. Därför har hon avskedsfest med sina väninnor. En svensk kompis lagar middagen åt dem och får som tack för hjälpen botoxinjicering, vad annars. Åsa kan inte själv laga mat nämligen. Det förstår vi när hon berättar att hon ibland brukar gå och sätta på gasen till spisen och sedan bara gå därifrån… (alltså sådant som man är rädd att småbarn ska få för sig att göra, det är därför man barnsäkrar). Så väninnorna samlas och jo, alla är snygga och alla har opererat brösten och sitter där och konverserar om vilken typ av inlägg de har. Fast det är bara Åsa som har anknäbb.

Gunilla Persson, seriens elaka häxa, är kvar i sin roll, ständigt törstande efter uppmärksamhet. Någon måste ju ta över Anna Ankas plats som superbitchen. Med Anna Anka undrade jag alltid lite om hon VERKLIGEN är så där på riktigt eller om hon spelar över. Men med Gunilla är det ingen tvekan. Självdistansen är noll, raseriutbrotten ligger ständigt på lur och allting är antingen svart eller vitt. Människor är antingen väldigt goda eller väldigt onda och vem som är vad kan skifta snabbt. Denna beskrivning passar för övrigt in på diagnosen borderline…

I detta avsnitt intervjuar Gunilla en ny assistent. Inte så förvånande med tanke på att hon ständigt får utbrott på sina assistenter och sparkar ut dem. Den här gången är det en vacker indisk tjej, dock inte mera indisk än att hon har bott i New York och talar flytande amerikanska (betydligt bättre än de flesta av fruarna, jag är förvånad över hur kasst deras uttal ofta är trots att de har bott där i evigheters evigheter, mina barn är duktigare). Tjejen har tidigare jobbat med olika dokusåpor och verkar överkvalificerad, men det är osäkert om Gunilla märker det. Dessutom verkar det lite oklart exakt vari arbetet ska bestå. Tydligen verkar det kunna bli allt från att sköta Gunillas dementa mamma till att fixa nya läsglasögon till Gunilla och att ringa till Sverige och skälla ut folk. Dessutom är Gunilla ungefär på samma nivå som en tvååring när det gäller tekniska prylar, så detta måste hon också få hjälp med. Till exempel klarar hon inte att sätta på radion i sin Mercedes (lite som Åsa med spisen alltså). Så vi får väl se hur det blir. Den eventuellt blivande assistenten verkar lite tveksam och sedan sitter de alla och dricker gröna (spenat?)drinkar medan Gunillas älskliga dotter Erika står vid pianot och sjunger. Erika är faktiskt duktig på att sjunga och verkar vara en behaglig liten person. Kanske brås hon mest på sin pappa? Och vem ÄR egentligen Erikas pappa? Det mysteriet skulle jag gärna vilja ha svaret på.

Ska man säga något positivt om Gunilla så är det att hon faktiskt inte verkar särskilt botoxad, kanske till och med inte botoxad alls? Men är det för att hon inte vill eller för att hon inte har råd? Hon framstår som den lite fattigare Hollywoodfrun och gissningsvis får hon huvuddelen av sin inkomst från TV3 och ett och annat reklamuppdrag med anledning av detta. Fast nu ska hon få ännu mera pengar, för nu ska hon hitta sig en lämplig man att gifta sig med och TV3 ska få vara med på bröllopet. Ja Gud, den mannen lär inte få det lätt… Skulle hon lyckas hitta någon lär han nog dessutom bli utsparkad ganska fort. Det verkar nämligen bara finnas två personer som Gunilla kommer överens med i längden och den ena är den dementa mamman och den andra den älskliga Erika.

Men tillbaka till det här med botoxen och bristen på det. Kanske är det därför Gunilla ser så gammal ut? Eller är det raseriutbrotten som sliter ut henne? Hon är alltså 56 år, men kunde lätt ha varit tio år äldre. Och detta i uppumpade Hollywood. Dock vill jag ge henne ytterligare en eloge för att hon ändå bjuder på sig själv och sitter där helt osminkad i början av avsnittet, så ful hon väl bara kan bli, och med en stor hårspole mitt uppe i huvudet. Inte alla skulle gå med på att filmas så där (i och för sig beroende på vad kontraktet säger kanske...).

Maria Montazami sedan är ju numera hela Sveriges lilla (eller snarare långa!) älskling. Hon är även min favorit. Alltid glad, vänlig och trevligt förvirrad sprider hon feelgood omkring sig och vi tittare unnar henne lätt hennes husrenovering, som kostar, ja var det åtta miljoner? Kronor eller dollar? Kronor, tror jag. Här hemma har vi själva funderat i 13 år nu på att renovera badrummet och ännu inte kommit till skott. Därför spelar det ingen större roll för min del om Maria renoverat för åtta eller femtio miljoner eller kanske bara för tre. Hon spelar i en annan liga helt enkelt och visar stolt in oss i sin garderob, det vill säga sin walk in closet, som ser ut som en liten boutique. Självklart unnar vi henne detta av hela vårt hjärta, och i all synnerhet som hunden Bella just har dött. Alla vi som har djur förstår hur fruktansvärt detta är och lider med Maria. Så kan en walk in closet full med dyra märkesvaror trösta – så självklart!

Marias familj är alltid mysig och trevlig och barnen är snygga och fräscha. Döttrarna liknar alla Maria, men med lite mörkare färger. Förhoppningsvis är det ingen av dem som går och funderar på att skaffa sig anknäbb. I detta avsnitt är hela klanen hemma hos äldsta dottern Sara och äter middag, Maria som vanligt med lilla, vita och tussiga hunden Molly under armen. Ingen större action på gång alltså.

Hemma hos Britt Ekland är det ännu mindre action. Även Britt står i sin walk in closet, som dock bara verkar vara en tredjedel av Marias, och har problem för att hon inte når upp till kläderna på den översta stången. Där står hon och hoppar och fattar inte hur hon ska bära sig åt. Tur att dottern Victoria Sellers dyker upp och har med sig en liten pall, en lösning som vilken normalbegåvad tv-tittare som helst hade kunnat räkna ut. Vad är det med dessa Hollywoodfruar, är det botoxet eller silikonet som slår ut hjärnan? Sedan bajsar Victorias hund utanför Britts dörr och detta var ungefär allt från Britt Ekland för den här gången.

Så nu är vi igång och jag ser fram emot nästa avsnitt och hur alla utom Maria Montazami ska bli ovänner med varandra! Länge leve Hollywood!