Övriga fruar är förstås klädda i sedvanliga fruklänningar för att framhäva midja och byst, utom Gunilla då som inte har så mycket midja utan får köra sina lite vidare varianter. Och alla klistrar på sig ett brett leende och ropar att "Oh vad du är snygg! Oh vad du är fin!" till varandra. Och Agnes-Nicole hoppar fram från sitt gömställe utan att det blir någon större dramatik.
Fast rätt så snart drabbar såklart Gunilla och Åsa ihop över det där selfiefotot med Puma som Åsa skickade till Gunilla förra säsongen, så det hela utvecklar sig ungefär som förväntat. Och Britt Ekland har ju valt att hoppa av kan alla konstatera. Men Gunilla, full av sig själv som vanligt, tror förstås att det är TV3 som har valt att kicka henne. Ja, vem vet. Vem bryr sig. Eller, det gör vi ju såklart. För visst hade det varit mycket roligare om Britt stannat kvar i serien. Ingen särskilt rolig lunch verkar det vara och Agnes-Nicole bryter upp så snart hon bara kan och Caroline konstaterar i efterhand att det hade varit trevligare om inte Gunilla varit så extremt upptagen av sig själv.
Och lyckliga Maria, hon slapp alltså undan lunchen den här gången. Istället är hon i Finland och delar ut pris på Elle Style Awards i en vacker svart klänning och har jättekul trots att hon inte förstår någonting för allt är ju på finska. Och när hon till slut väl kommer hem från resan så står hela familjen där och tar emot och har längtat jättemycket. Och Maria konstaterar att en mamma verkligen behövs hemma och imorgon ska hon genast se till att handla färska blommor och få iväg barnen till skolan. Ja, färska blommor kanske man kan klara sig utan, men om barnen inte ens kommer iväg till skolan när Maria är borta, då är det ju illa, det förstår vi, så tur hon är tillbaka.
Caroline ska hyra ut lägenheter i en nybyggd fastighet genom ett så kallat "block party", där folk tydligen ska mingla runt utomhus och teckna kontrakt på lägenhet rakt av. Det verkar lite jobbigt. Hon får springa runt i jättehöga klackar och snäv liten kjol och stressa på assistenten Markus allt hon orkar. På fyra timmar har de nämligen bara fått kontrakt på två lägenheter och här kommer nu självaste "developern" uppdykandes och tycker att Caroline gör ett dåligt jobb. Dessa lägenheter ligger i den hetaste byggnaden i Bel Air och säljer sig i stort sett själva och Caroline är värdelös och bara ett "pretty face", han hade kunnat ta någon annan istället. Med långa steg vankar han nonchalant omkring medan Caroline får svansa efter på sina höga klackar och stressat förklara att hon visst klarar av det här jobbet. Och jodå, vid dagens slut har de fixat kontrakt på 10 lägenheter av 23, så det ska nog ordna sig till slut. Kanske. Man nästan dör av spänning.
Gunilla håller också på med lägenhetsaffärer. Vi får se henne gråtandes i telefonluren när hon pratar med sin New York-advokat, som hjälper henne att försöka få behålla lägenheten på Manhattan, som hon haft i 25 år och som värden nu vill slänga ut henne ifrån. Men tre sekunder senare har hon fått veta att man kan skjuta upp processen ett år till genom att överklaga - jippi - så då är det genast ett segervisst leende på läpparna igen och hon jämför sig själv med både lejon och tigrar. Men erkänner dock att svetten rinner under den gula klänningen. Oj, vad varm hon plötsligt blev! (Värmevallningar kallas det.) Men nu ska det firas med champagne. Bara hon inte skjuter korken i huvudet på mamma Iris och dödar henne. Ja, det är väl den första tanken man får när man ska öppna en champagneflaska... Som tur är tar Erika över och öppnar medan Gunilla står och skriker.
Sedan har Gunilla en långfilm på gång. Vad hände med den där dejtingserien då, undrar man? Och med självbiografin hon skulle skriva? Men nu är det då istället en långfilm och det är väl bra att hon håller sig sysselsatt. Fast den verkar mest vara på planeringsstadiet och vad den ska handla om får vi inte veta, bara att den ska bli bra. Precis som dejtingserien och boken då. Därför åker hon nu iväg för att träffa en nästan 100-årig man som hon tror ska kunna hjälpa henne. Bara det att han har så mycket jobb på gång att han hinner inte med henne (imponerande 100-åring får man ju säga!). Det blir bara en kram och "hej, hej, kul att ses". Fast Gunilla är övertygad om att han VILLE ju egentligen titta på hennes projekt. Vi får väl se om han gör det till slut. Och om det blir någon film. Och bok. Och dejtingserie.
Agnes-Nicole har också tv-projekt på gång. Hon ska göra en serie program och behöver intressanta personer som medverkar. Därför åker hon över till musikern och skådespelaren Ronn Moss och lyckas med hjälp av snaps får honom att gå med på att vara med. Listig kvinna!
Sedan ser vi henne på väg hem till väninnan Mara istället. Ett passande namn på en satmara, för nu minns jag plötsligt historien om hur Agnes-Nicole lämnade bort sin hund Raffy till denna Mara en kort period, och sedan vägrade Mara helt enkelt att lämna tillbaka hunden. Detta har nu lösts genom gemensam vårdnad av Raffy. Men det är en konstig gemensam vårdnad eftersom Raffy bara bor hos Mara och Agnes-Nicole knappt ens får klappa henne. Men först hälsar de förstås på varandra på sedvanligt Hollywood-vis: "Åh, vad du är snygg! Åh, vad du är fin! (fast på engelska den här gången) och så lite kindpussar i luften. Och sedan sätter de sig ner i sina fina klänningar och diskuterar. Och det verkar ju finnas lite att diskutera. För det första har Mara låtit en tandläkare dra ut nästan alla tänderna ur Raffys mun. Men lugn, bara lugn, nu ska hon få stifttänder i stället. Eller kanske löständer! Så det ordnar sig. Och sedan råkade alla tre hundarna (för hon har två till) äta en massa schweizisk choklad så de fick åka och magpumpas. Men det var ju bara en olycka. Sådant som kan hända precis vem som helst! Så nu tycker Mara då att Agens-Nicole ska betala hälften av tandläkar- och veterinärräkningarna. Agnes-Nicole är lite tveksam till detta och lyckas till slut förhandla sig till att bara betala 30%, eftersom hunden ju inte ens bor hos henne, men det sitter verkligen långt inne. Tänk om vi skulle tussa ihop Gunilla och Mara - det hade väl varit kul?
Nästa gång blir det pressfotografering. Och nya Gunilla-bråk förmodligen. Det ser vi fram emot!
Caroline ska hyra ut lägenheter i en nybyggd fastighet genom ett så kallat "block party", där folk tydligen ska mingla runt utomhus och teckna kontrakt på lägenhet rakt av. Det verkar lite jobbigt. Hon får springa runt i jättehöga klackar och snäv liten kjol och stressa på assistenten Markus allt hon orkar. På fyra timmar har de nämligen bara fått kontrakt på två lägenheter och här kommer nu självaste "developern" uppdykandes och tycker att Caroline gör ett dåligt jobb. Dessa lägenheter ligger i den hetaste byggnaden i Bel Air och säljer sig i stort sett själva och Caroline är värdelös och bara ett "pretty face", han hade kunnat ta någon annan istället. Med långa steg vankar han nonchalant omkring medan Caroline får svansa efter på sina höga klackar och stressat förklara att hon visst klarar av det här jobbet. Och jodå, vid dagens slut har de fixat kontrakt på 10 lägenheter av 23, så det ska nog ordna sig till slut. Kanske. Man nästan dör av spänning.
Gunilla håller också på med lägenhetsaffärer. Vi får se henne gråtandes i telefonluren när hon pratar med sin New York-advokat, som hjälper henne att försöka få behålla lägenheten på Manhattan, som hon haft i 25 år och som värden nu vill slänga ut henne ifrån. Men tre sekunder senare har hon fått veta att man kan skjuta upp processen ett år till genom att överklaga - jippi - så då är det genast ett segervisst leende på läpparna igen och hon jämför sig själv med både lejon och tigrar. Men erkänner dock att svetten rinner under den gula klänningen. Oj, vad varm hon plötsligt blev! (Värmevallningar kallas det.) Men nu ska det firas med champagne. Bara hon inte skjuter korken i huvudet på mamma Iris och dödar henne. Ja, det är väl den första tanken man får när man ska öppna en champagneflaska... Som tur är tar Erika över och öppnar medan Gunilla står och skriker.
Sedan har Gunilla en långfilm på gång. Vad hände med den där dejtingserien då, undrar man? Och med självbiografin hon skulle skriva? Men nu är det då istället en långfilm och det är väl bra att hon håller sig sysselsatt. Fast den verkar mest vara på planeringsstadiet och vad den ska handla om får vi inte veta, bara att den ska bli bra. Precis som dejtingserien och boken då. Därför åker hon nu iväg för att träffa en nästan 100-årig man som hon tror ska kunna hjälpa henne. Bara det att han har så mycket jobb på gång att han hinner inte med henne (imponerande 100-åring får man ju säga!). Det blir bara en kram och "hej, hej, kul att ses". Fast Gunilla är övertygad om att han VILLE ju egentligen titta på hennes projekt. Vi får väl se om han gör det till slut. Och om det blir någon film. Och bok. Och dejtingserie.
Agnes-Nicole har också tv-projekt på gång. Hon ska göra en serie program och behöver intressanta personer som medverkar. Därför åker hon över till musikern och skådespelaren Ronn Moss och lyckas med hjälp av snaps får honom att gå med på att vara med. Listig kvinna!
Sedan ser vi henne på väg hem till väninnan Mara istället. Ett passande namn på en satmara, för nu minns jag plötsligt historien om hur Agnes-Nicole lämnade bort sin hund Raffy till denna Mara en kort period, och sedan vägrade Mara helt enkelt att lämna tillbaka hunden. Detta har nu lösts genom gemensam vårdnad av Raffy. Men det är en konstig gemensam vårdnad eftersom Raffy bara bor hos Mara och Agnes-Nicole knappt ens får klappa henne. Men först hälsar de förstås på varandra på sedvanligt Hollywood-vis: "Åh, vad du är snygg! Åh, vad du är fin! (fast på engelska den här gången) och så lite kindpussar i luften. Och sedan sätter de sig ner i sina fina klänningar och diskuterar. Och det verkar ju finnas lite att diskutera. För det första har Mara låtit en tandläkare dra ut nästan alla tänderna ur Raffys mun. Men lugn, bara lugn, nu ska hon få stifttänder i stället. Eller kanske löständer! Så det ordnar sig. Och sedan råkade alla tre hundarna (för hon har två till) äta en massa schweizisk choklad så de fick åka och magpumpas. Men det var ju bara en olycka. Sådant som kan hända precis vem som helst! Så nu tycker Mara då att Agens-Nicole ska betala hälften av tandläkar- och veterinärräkningarna. Agnes-Nicole är lite tveksam till detta och lyckas till slut förhandla sig till att bara betala 30%, eftersom hunden ju inte ens bor hos henne, men det sitter verkligen långt inne. Tänk om vi skulle tussa ihop Gunilla och Mara - det hade väl varit kul?
Nästa gång blir det pressfotografering. Och nya Gunilla-bråk förmodligen. Det ser vi fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar