Så är vi tillbaka i soliga, glammiga Hollywood med alla
dessa medelålders och äldre svenska kvinnor som så förtvivlat försöker hålla
kvar sin ungdomsskönhet (om den nu någonsin fanns).
Den nya frun heter Åsa Vesterlund och passar perfekt in, för
hon har gjort i stort sett alla ingreppen, från panna och ögon till bröst och
läppar och är dessutom fullpumpad med botox. Hon är till och med gift med en
botoxinjicerande man. Slå det den som kan! Men hon glömde öronen, för de är
fortfarande utåtstående. Det hade kanske varit bättre att satsa på att sy in
dem lite istället för att fixa en anknäbb?
Egentligen fattar jag inte varför det är så populärt med dessa
anknäbbar. Precis som att personer med Downs syndrom alla har ett lite
speciellt utseende, som gör att de liknar varandra oberoende av vilken typ av
grundutseende som de egentligen har, så liknar alla läppförstorade personer
också varandra lite grand. Och varför vill man egentligen se ut så, när det
ändå inte ser ut som naturliga läppar, utan bara skriker ut läppoperation till
hela omgivningen? Men det är ju tur att man har olika smak kanske!
Åsa tycker synd om oss svenska kvinnor som vill vara
naturliga. Kanske är hon inte medveten om det, men det finns rätt många svenska
kvinnor också som använder botox, förstorar brösten och går omkring med anknäbbar.
Jag är övertygad om att vi skulle kunna hitta ett gäng Lidingöfruar som såg ut
på liknande sätt. Precis som att det även finns många kvinnor i USA som går
omkring med rynkor och normala läppar och ja, till och med grått hår… usch! Men
det är förstås inte dem vi ser på tv:s glamorsåpor. Det handlar om i vilken
krets man umgås och vilken typ av liv man lever, vad som anses vara ”normalt”.
Fast okej, vi svenskar har ju ett visst rykte om oss att vara ”naturliga”. Och
dessutom vackra faktiskt, så är det några som skulle kunna klara sig utan botox
med flaggan i topp så är det kanske ändå vi…
Åsa bor i detta första avsnitt i Miami, men ska snart flytta
till LA. Därför har hon avskedsfest med sina väninnor. En svensk kompis lagar
middagen åt dem och får som tack för hjälpen botoxinjicering, vad annars. Åsa
kan inte själv laga mat nämligen. Det förstår vi när hon berättar att hon
ibland brukar gå och sätta på gasen till spisen och sedan bara gå därifrån… (alltså
sådant som man är rädd att småbarn ska få för sig att göra, det är därför man
barnsäkrar). Så väninnorna samlas och jo, alla är snygga och alla har opererat
brösten och sitter där och konverserar om vilken typ av inlägg de har. Fast det
är bara Åsa som har anknäbb.
Gunilla Persson, seriens elaka häxa, är kvar i sin roll,
ständigt törstande efter uppmärksamhet. Någon måste ju ta över Anna Ankas plats
som superbitchen. Med Anna Anka undrade jag alltid lite om hon VERKLIGEN är så
där på riktigt eller om hon spelar över. Men med Gunilla är det ingen tvekan.
Självdistansen är noll, raseriutbrotten ligger ständigt på lur och allting är
antingen svart eller vitt. Människor är antingen väldigt goda eller väldigt onda
och vem som är vad kan skifta snabbt. Denna beskrivning passar för övrigt in på
diagnosen borderline…
I detta avsnitt intervjuar Gunilla en ny assistent. Inte så
förvånande med tanke på att hon ständigt får utbrott på sina assistenter och
sparkar ut dem. Den här gången är det en vacker indisk tjej, dock inte mera
indisk än att hon har bott i New York och talar flytande amerikanska (betydligt
bättre än de flesta av fruarna, jag är förvånad över hur kasst deras uttal ofta
är trots att de har bott där i evigheters evigheter, mina barn är duktigare).
Tjejen har tidigare jobbat med olika dokusåpor och verkar överkvalificerad, men
det är osäkert om Gunilla märker det. Dessutom verkar det lite oklart exakt
vari arbetet ska bestå. Tydligen verkar det kunna bli allt från att sköta
Gunillas dementa mamma till att fixa nya läsglasögon till Gunilla och att ringa
till Sverige och skälla ut folk. Dessutom är Gunilla ungefär på samma nivå som
en tvååring när det gäller tekniska prylar, så detta måste hon också få hjälp
med. Till exempel klarar hon inte att sätta på radion i sin Mercedes (lite som
Åsa med spisen alltså). Så vi får väl se hur det blir. Den eventuellt
blivande assistenten verkar lite tveksam och sedan sitter de alla och dricker
gröna (spenat?)drinkar medan Gunillas älskliga dotter Erika står vid pianot och
sjunger. Erika är faktiskt duktig på att sjunga och verkar vara en behaglig
liten person. Kanske brås hon mest på sin pappa? Och vem ÄR egentligen Erikas
pappa? Det mysteriet skulle jag gärna vilja ha svaret på.
Ska man säga något positivt om Gunilla så är det att hon
faktiskt inte verkar särskilt botoxad, kanske till och med inte botoxad alls? Men är det för att hon inte vill eller för att hon inte har råd? Hon
framstår som den lite fattigare Hollywoodfrun och gissningsvis får hon
huvuddelen av sin inkomst från TV3 och ett och annat reklamuppdrag med
anledning av detta. Fast nu ska hon få ännu mera pengar, för nu ska hon hitta
sig en lämplig man att gifta sig med och TV3 ska få vara med på bröllopet. Ja
Gud, den mannen lär inte få det lätt… Skulle hon lyckas hitta någon lär han nog
dessutom bli utsparkad ganska fort. Det verkar nämligen bara finnas två
personer som Gunilla kommer överens med i längden och den ena är den dementa
mamman och den andra den älskliga Erika.
Men tillbaka till det här med botoxen och bristen på det.
Kanske är det därför Gunilla ser så gammal ut? Eller är det raseriutbrotten som sliter ut henne? Hon är
alltså 56 år, men kunde lätt ha varit tio år äldre. Och detta i uppumpade
Hollywood. Dock vill jag ge henne ytterligare en eloge för att hon ändå bjuder
på sig själv och sitter där helt osminkad i början av avsnittet, så ful hon väl
bara kan bli, och med en stor hårspole mitt uppe i huvudet. Inte alla skulle gå
med på att filmas så där (i och för sig beroende på vad kontraktet säger
kanske...).
Maria Montazami sedan är ju numera hela Sveriges lilla
(eller snarare långa!) älskling. Hon är även min favorit. Alltid glad, vänlig
och trevligt förvirrad sprider hon feelgood omkring sig och vi tittare unnar
henne lätt hennes husrenovering, som kostar, ja var det åtta miljoner? Kronor
eller dollar? Kronor, tror jag. Här hemma har vi själva funderat i 13 år nu på
att renovera badrummet och ännu inte kommit till skott. Därför spelar det ingen
större roll för min del om Maria renoverat för åtta eller femtio miljoner eller
kanske bara för tre. Hon spelar i en annan liga helt enkelt och visar stolt in
oss i sin garderob, det vill säga sin walk in closet, som ser ut som en liten
boutique. Självklart unnar vi henne detta av hela vårt hjärta, och i all
synnerhet som hunden Bella just har dött. Alla vi som har djur förstår hur
fruktansvärt detta är och lider med Maria. Så kan en walk in closet full med
dyra märkesvaror trösta – så självklart!
Marias familj är alltid mysig och trevlig och barnen är
snygga och fräscha. Döttrarna liknar alla Maria, men med lite mörkare färger.
Förhoppningsvis är det ingen av dem som går och funderar på att skaffa sig
anknäbb. I detta avsnitt är hela klanen hemma hos äldsta dottern Sara och äter
middag, Maria som vanligt med lilla, vita och tussiga hunden Molly under armen.
Ingen större action på gång alltså.
Hemma hos Britt Ekland är det ännu mindre action. Även Britt
står i sin walk in closet, som dock bara verkar vara en tredjedel av Marias,
och har problem för att hon inte når upp till kläderna på den översta stången.
Där står hon och hoppar och fattar inte hur hon ska bära sig åt. Tur att
dottern Victoria Sellers dyker upp och har med sig en liten pall, en lösning som
vilken normalbegåvad tv-tittare som helst hade kunnat räkna ut. Vad är det med dessa
Hollywoodfruar, är det botoxet eller silikonet som slår ut hjärnan? Sedan
bajsar Victorias hund utanför Britts dörr och detta var ungefär allt från Britt
Ekland för den här gången.
Så nu är vi igång och jag ser fram emot nästa avsnitt och
hur alla utom Maria Montazami ska bli ovänner med varandra! Länge leve
Hollywood!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar