Precis som man kunde misstänka bestämmer sig Maria Montazami
för att ta med sig hundvalpen hem direkt. Ingen betänketid här inte. Och som
hon själv uttrycker det: ”Ibland behöver man ut och skaffa sig en hund.” Just
precis. Och väl hemma igen blir barnen Emma och Nicolas överlyckliga, för
hunden är ju bara så urgullig, trots att Maria tycker att den mer ser ut som en
pojke än en flicka, men det är ju bara för att den inte är vit och fluffig och
vita och fluffiga flickhundar är det enda som de hittills har haft. Och den nya
lilla hunden klättrar på dem och viftar på svansen och kissar lite och alla
ropar ”Oh My God” en massa gånger.
Sedan ska Maria ”bonda” med dottern Emma genom att ha en
mamma-dotter-dag. De börjar med att gå och träna – ja vaddå? – någon ny
trendig träningsform som heter ”bar”-någonting och som jag aldrig har hört
talas om, förmodligen för att jag är så otrendig själv. Men de tränar lite på
en matta på golvet och sedan även framför en stång, så det är väl den stången
som är ”the bar” då, kan man förmoda. Och till min besvikelse är det bara de
två som får en privatlektion, för det hade ju varit så mycket roligare att få
se en hel sal full med glamorösa Hollywoodmänniskor träna så svetten lackade.
Emma tror att Maria ska bli alldeles uttröttad, men det blir hon inte alls. Hon
har ju varit med i Let’s Dance! Väldigt snygg och vältränad för sin ålder får
man ju säga att hon är, Maria. Inte tillstymmelse till degmage trots att hon har
fött fyra barn.
Efteråt pratar Maria ”blommor & bin” med Emma och detta
börjar med att hon inledningsvis frågar om Emma och hennes pojkvän brukar
kramas… Men det avlöper bra, anser Maria. Det är inga större problem med Emma.
Värre är det med sonen Nicolas, som dagen innan haft sin flickvän på besök och
– de stängde dörren om sig! Så nu måste det talas allvar med Nico och detta
blir det bäst om Kamran får sköta, tror Maria. Fast det är förstås Maria som
bestämmer vad som ska sägas. Detta samtal hade vi ju gärna velat få vara med
om, men det gissar jag att vi inte får.
Och så är vi tillbaka på Gunillas dejt i Malibu. Och när
dejten i fråga, Jarret, uttrycker sitt stora missnöje med att hon dragit med
sig sin mamma så vrålar Gunilla åt honom att han ska försvinna därifrån och
pekar ut var dörren finns. Jättefint, precis som vanligt med Gunilla alltså.
Men – den här gången blir vi tittare lurade! För Jarret visar sig nämligen vara
en skådis, som Gunilla anlitat för att han ska spela ”the bad guy”. I själva
verket är han jättesnäll. Och nu behöver Gunilla bara hitta någon som kan vara
”the good guy” till detta pilotavsnitt. Som tittare blir jag bara mer och mer
förvirrad. Ska inte hennes dejtande ens vara på riktigt? De ska alltså sitta
där och spela efter ett manus? Och jag undrar bara mer och mer vem som ska
vilja titta på detta?
Sedan får vi se Gunilla springa runt i en liten rutig dräkt
hemma i sitt hus och skrika för att mammans vårdare, Lisa, plötsligt har
försvunnit. Upprört konstaterar Gunilla att detta ”räknas som mord” och att hon
nu kan polisanmäla. Det blir inte första gången i så fall, för vi har även
tidigare sett henne polisanmäla folk. Men rätt snart
visar det sig att Lisa i själva verket bara har kört iväg för att hämta Erika.
Hon verkar inte ha så mycket koll, Gunilla, varken på Lisas arbetsuppgifter
eller på Erika. Erika får snabbt byta om, för sedan bär det av till kyrkan där
hon ska provsjunga för prästen och några till, för att se om hon får godkänt
att sjunga i kyrkan på påsken. Självklart går det bra och Erika är jätteduktig.
För säkerhets skull har hon två pianister med sig, som båda får testa att
ackompanjera henne. Den ena är hennes sångpedagog och den andre hennes
pianolärare och problemet är bara att pianoläraren är så duktig att han själv
glänser. Men prästen tycker ändå att hans version blir bäst. Gäsp!
Lite mer action hittar vi hos Botox-Åsa, som först är på
besök hemma hos homosexuella paret Mark och Darren tillsammans med Britt. Fast
vi tittare får inte höra så mycket om dildos och snoppstorlekar, trots allt.
Det blir mest Hello Kitty och vem som gillar rosa och vem som gillar blått. Det
visar sig vara Mark som gillar rosa mest. Han har till och ena armen i rosa
gips, vad som har hänt med armen får vi inte veta. Och Åsa och Britt får själva
dricka den rosa champagnen som Åsa tagit med, eftersom värdarna visar sig vara
nykterister.
Tillbaka i sitt eget hus så har Åsa låtit ta dit en ”healer”.
Genom att hålla henne i händerna upptäcker han efter en stund att det finns en
ande i huset. Dessutom är det en mycket ondskefull och farlig ande. Exakt hur
farlig kommer de sedan fram till på ett väldigt enkelt sätt: Åsa ställer sig
raklång och när de då ställer en fråga, så känner hon hur hon lutar framåt om
svaret är ett ja och hur hon lutar bakåt om svaret är ett nej. Hur praktiskt
som helst! Dessutom misstänker healern att det är Gunilla som har lämnat kvar
den här anden. Ja, mycket kan man anklaga Gunilla för, men låter inte detta
lite tveksamt… I alla fall händer det spännande saker när han försöker driva ut
anden, för genast sker det en dödsolycka alldeles utanför på Mulholland Drive
och inne i rummet flyger böckerna ut ur bokhyllan. Synd bara att vi tittare
inte fick bevittna något av detta!
Så nu törs inte Åsa bo kvar längre i sitt hus, utan måste
flytta hem till Britt. Då undrar jag bara vart hennes man har tagit vägen
egentligen? Och alla hundarna? Nu verkar det plötsligt bara vara Åsa själv och
hunden Sigfrid som bor i spökhuset. Har mannen bestämt sig för att stanna kvar
i Miami kanske? (Ja, jag skulle själv hellre bo i Miami än i LA.) Är det kanske
till och med så att Åsa själv har flyttat till LA bara för att kunna vara med i
Svenska Hollywoodfruar? Ja, det kanske man får svaret på någon gång i
framtiden. Eller inte.
Britt tycker det kommer lite plötsligt det här med att Åsa
vill flytta hem till henne. (Samtidigt så har hon ju släppt in filmteamet för
att de ska kunna filma just när hon tar emot telefonsamtalet, så så där
jätteplötsligt är det väl aldrig något som egentligen är.) Men visst, det går
fint att Åsa kommer och Britt bäddar om i gästrummet med några gruvliga
blommiga lakan. Sedan har de det fnittrigt och mysigt ihop. Britts kylskåp är i
och för sig tomt på mat, men vad gör väl det när där finns champagne, som ju är
en sådan utmärkt middagsrätt! Efter middagen sitter de och bläddrar i
”Gucci-boken” där Britt finns med. Jo, hon har verkligen varit jättesnygg i
sina dagar, Britt Ekland. Och för att vara 72 år så är hon det ju fortfarande.
Britt förklarar för Åsa att hon inte är en sådan som vill ha en massa foton av
sig själv framme, för hon gillar inte att hålla på och titta på sig själv hela
tiden. Samtidigt sitter vi tittare och blickar rakt in i ett stort
Britt-porträtt som står precis bredvid soffan där de sitter. Åsa säger efteråt
till kameran att Britt kanske inte själv är medveten om hur många bilder på sig
själv som hon faktiskt har framme. Nej, det kanske bara var någon som smög sig dit
och satte upp dem någon gång när Britt inte var hemma, och sedan har hon helt
enkelt aldrig lagt märke till att de finns där. Lätt hänt!
Åsa har köpt varsin likadan pyjamas till dem, så på kvällen
står de där sedan i likadana pyjamasar och morgontofflor och hållandes i varsin
hund. Och vi kan bara konstatera att det i alla fall klär Britt Ekland betydligt
bättre att leka tvilling med Åsa än med Gunilla, som hon ju gjorde i avsnitt
två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar