söndag 2 november 2014

Svenska Hollywoodfruar avsnitt 5

I Montazami-världen är det fortsatt lugnt och fridfullt. Marias dotter Hanna ska på bårbal med sin dejt Trent Mason och då passar Maria och Kamran på att titta in för att fotografera och inspektera. Trent vet inte hur man knyter en slips, utan blir tvungen att fråga Kamran, men Maria och Kamran tycker inte illa om honom för det (vilken tur!). De tycker dock att han verkar lite nervös, men alla är överens om att detta är helt normalt när man ska träffa sin dejts föräldrar. (Och dessutom ska behöva filmas av tv kanske?)

Den nya, lilla hundvalpen är fortsatt supergullig och Maria berättar om hur bra det är att ha en "kissmatta" när man ska träna hunden i att bli rumsren. Ja, det är det. Bara man har rätt hund så. Min egen trodde kissmattan var en leksak och slet sönder den i små små tussar och åt sedan upp det mesta av den. Tur att Marias hund vet bättre. Även om vi redan har sett att den i nästa avsnitt kommer att kissa i sängen...

Gunilla fortsätter jobba på sitt pilotavsnitt och ska nu dejta nästa man, som heter Larry, och är en rik, känd tv-mogul, som hon fått kontakt med via Diannes dejtingagentur. Men är detta på riktigt nu då, eller är det bara ytterligare en som ställer upp och spelar efter Gunillas manus? Who knows? Gunilla steker köttbullar och springer sedan runt i en rosa klänning och väntar oroligt eftersom Larry kör vilse och kommer 1,5 timmar för sent. Tur att det gick att hålla köttbullarna varma! "Nu kommer makten in i mitt hus", utbrister Gunilla euforiskt. Och dejten blir trots förseningen väldigt lyckad och de myser i soffan med mamma Iris emellan sig. Larry berättar att han bor både i Beijing och Shanghai, vilket blir pinsamt för Gunilla som inte vet att Peking heter Beijing på engelska. Men enligt Gunilla så skriver svenska tidningar om vilken fantastiskt bra mamma hon är, och då gör det kanske inte så mycket om det är lite si och så med allmänbildningen och engelskakunskaperna? Det fattar nog Larry.

Botox-Åsa vaknar hemma hos Britt Ekland och kan konstatera att Britt redan i arla morgonstunden är sminkad och klar. Jo, Britt erkänner att hon stiger upp tidigt och fixar detta. I synnerhet, får man förmoda, efter att hon blev filmad osminkad med spolar i huvudet i avsnitt två. Då är det nog mödan värt att gå upp extra tidigt för detta om man vet att filmteamet är på väg. Efter att Britts hund Tequila sedan haft lite sex med en teddybjörn på golvet, går så de två damerna ut på promenad med sina små älsklingar. Heder åt dem dock för att de faktiskt går ut med hundarna, vilket många amerikaner inte gör, framför allt inte med små knähundar. Om det sedan är en lång eller kort runda får vi däremot inte veta, men vi får se att de går baklänges uppför backarna eftersom man då tränar benens baksidor (på sig själv alltså) och även bränner mera fett. Himla praktiskt!

Sedan bär det av hem till Åsas hus för att driva ut de onda andarna tillsammans med healern Christian. Britt sitter under tiden skeptisk i soffan och dricker champagne medan hon får bevittna hur Åsa och Christian står på golvet och svajar hit och dit. Fantastiskt nog har även Åsa nu blivit medial och kan kommunicera med två andar, en pojke och en flicka, och tillsammans med Christian befriar hon dem så de kan fara upp till himlen. Och sedan är det bara den elaka kvinnan kvar, hon som höll dem fångna. Men hon vill minsann inte ge sig, utan det krävs att Christian kallar dit 133 000 änglar för att föra ut henne ur huset. Och därefter kommer det 33 änglar till och städar upp efter alltihop. Britt konstaterar syrligt att det var ju inte dåligt att lyckas få änglarna att komma dit och städa helt gratis. 

Men historien är inte över bara för det. Eftersom Åsa och Christian tror att det var Gunilla som låg bakom alltihop, bestämmer de sig nu för att åka hem till Gunilla under förevändning att de bara är ute och åker lite och känner för att komma in på en kopp kaffe. Vilken tur att Gunilla då redan är sminkad och uppklädd i värsta leopardklänningen, helt redo för att ta emot besök. Lite tveksam låter hon i och för sig, men okej, de får väl komma då. Fast just när Åsa och Christian står på trappan och ringer på, visar det sig att katten Tusse har försvunnit, så de blir inte insläppta. Istället springer Gunilla gråtande omkring och letar efter katten, som hon tror har blivit utsläppt. Som tittare blir man inte riktigt klok på om katten egentligen är ute eller inne, eftersom Åsa, som ju fortfarande befinner sig ute, plötsligt ser katten genom rutan, så då borde den ju vara inne... Så då blir Åsa insläppt av en hysterisk Gunilla för att hjälpa till att leta upp katten. Medan Christian däremot nästan får dörren i huvudet och får stå kvar ute och vänta. Väldigt länge får han vänta dessutom. Eftermiddagen hinner övergå i kväll och det blir mörkt ute. Men Åsa hittar i alla fall turligt nog katten, som ju då verkar ha varit inne, trots allt, men tydligen inte ändå - eftersom mamma Iris vårdare i nästa sekund utses till syndabock för att hon släppte ut katten (!) och dessutom får sparken på studs. Den stackars kvinnan packar rappt ihop sina väskor och försvinner ut genom dörren i sina rosa arbetskläder. Ja, det är absolut inte första gången vi ser detta hända, så vi är inte så förvånade, trots allt. Däremot verkar Åsa förvånad när Gunilla plötsligt gråtande slänger sig om halsen på henne och utbrister att "Nu är vi vänner". Åsa tycker att det kanske kunde vara dags att släppa in stackars Christian istället (undrar hur många timmar han stått där ute egentligen?), men då får Gunilla något riktigt psykopatiskt i blicken och förklarar att detta kommer enbart att ske om Åsa går med på att de är vänner. För Gunilla vill ju vara vän med alla, säger hon. Varpå Åsa svarar att "That's not how you come across", det vill säga det är inte precis så som Gunilla framstår. Så nu ligger det ett vredesutbrott i luften? Eller? Ja, frågorna hopar sig inför nästa avsnitt. Ska Christian bli insläppt? Och var det Gunilla som hade dragit onda andar till Åsas hus? Och själv undrar jag fortfarande vart Åsas man och alla de andra hundarna har tagit vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar